åh
Gammal text, ungefär två år sedan den skrevs. Alla känslor som kommer tillbaka när man hittar gammalt kärlekstjafs.
jag sitter bredvid vill komma närmare men får inte jag lever farligt
jag är grön gul blå och lila
och beiget grön på huden och rött brun i håret
på sommaren kommer fräknar och orangea håret fram
på sommaren kommer levande nora
hösten vintern våren är dvala
hösten vintern våren lever inte jag
förutom de undantag då jag är med dig och lever farligt och kommer närmare och närmare varje dag
och vi röker och skrattar och beter oss som barn
och jag kan komma ut ur mitt rödbrungrönbeigea skal
och vara orange och fräknig och solkysst och lycklig de undantag då jag är med dig
är allt jag har
jag sitter bredvid vill komma närmare men får inte jag lever farligt
jag är grön gul blå och lila
och beiget grön på huden och rött brun i håret
på sommaren kommer fräknar och orangea håret fram
på sommaren kommer levande nora
hösten vintern våren är dvala
hösten vintern våren lever inte jag
förutom de undantag då jag är med dig och lever farligt och kommer närmare och närmare varje dag
och vi röker och skrattar och beter oss som barn
och jag kan komma ut ur mitt rödbrungrönbeigea skal
och vara orange och fräknig och solkysst och lycklig de undantag då jag är med dig
är allt jag har
vissa dagar - gammal text
Hittade en jättegammal diktgrej som jag skrivit för ... 3 år sen kanske? 3 och ett halvt? Jaja, mobba inte om det är kasst. 3 och ett halvt år sen, som sagt.
Vi satt i sommarsolen som höll på att släckas i horisonten.
Vi hittade varandras frekvenser.
Vi höll avstånd och drog oss nära.
Vi dansade som atomer i ett kärnkraftverk.
Du log och tog min hand.
Du hittade inga fel men du var blind.
Du drog mig med i din fria värld.
Du lämnade mig ensam när jag var för svag för att veta bättre.
Jag kunde inte tänka klart.
Jag levde i frid i min egen värld.
Jag var inte beredd på att möta allt.
Jag var inte beredd på att leva.
Vissa dagar väntade jag för länge.
Vissa stunder var för intensiva.
Vissa sekunder var för långa.
Vissa dagar väntar jag fortfarande.
Vi satt i sommarsolen som höll på att släckas i horisonten.
Vi hittade varandras frekvenser.
Vi höll avstånd och drog oss nära.
Vi dansade som atomer i ett kärnkraftverk.
Du log och tog min hand.
Du hittade inga fel men du var blind.
Du drog mig med i din fria värld.
Du lämnade mig ensam när jag var för svag för att veta bättre.
Jag kunde inte tänka klart.
Jag levde i frid i min egen värld.
Jag var inte beredd på att möta allt.
Jag var inte beredd på att leva.
Vissa dagar väntade jag för länge.
Vissa stunder var för intensiva.
Vissa sekunder var för långa.
Vissa dagar väntar jag fortfarande.
mot gummiglas och metall
I trummor och tysta viskningar
Jag vaknar igen, ser mig om och vänder på mig
Jag känner inte igen mig och reser mig upp
Jag vaknar igen, ser mig om och vänder på mig
Jag känner inte igen mig och reser mig upp
Jag snurrar runt och saknar dig
Jag vill gå på en promenad
Jag sätter på en låt
Jag tänder mina ljus
Jag väntar igen och igen och igen
Och i tystnaden och ensamheten
Jag vill gå på en promenad
Jag sätter på en låt
Jag tänder mina ljus
Jag väntar igen och igen och igen
Och i tystnaden och ensamheten
Så hör jag dina viskningar igen
Det var nobelt av dig att våga
Du pratade och sa vad du ville
Och det är på natten jag hittar mig själv
I en dämpad ångest av sömnlöshet
Och i insomnian hittar jag dig
Och i ensamheten hittar jag vår lycka
Och jag har aldrig varit lyckligare
Och jag vänder mig igen
Och jag somnar igen
Det var nobelt av dig att våga
Du pratade och sa vad du ville
Och det är på natten jag hittar mig själv
I en dämpad ångest av sömnlöshet
Och i insomnian hittar jag dig
Och i ensamheten hittar jag vår lycka
Och jag har aldrig varit lyckligare
Och jag vänder mig igen
Och jag somnar igen
tvisten
tror du det är möjligt att vara rädd för sitt eget liv
tror du att man vet när tiden är ute
tror du att man vet när tiden är ute
tror du att man kan se igenom sina egna lögner
eller tror du man bygger sin verklighet från dom
tror du man kan förlora allt man har
eller tror du man alltid har sig själv
tror du att du förstår hur det känns att förlora sig själv
eller tror du att du redan förlorat dig
tror du det går att le bort smärta
tror du det går att le bort smärta
tror du det är möjligt att lura sig själv att man lever
tror du det är möjligt att glömma
tror du det går att leva när man vet att det är slut
tror du man kan vara rädd för sig själv
tror du man kan hitta sanningen
tror du sanningen är att vi inte betyder något?
tror du man kan hitta sanningen
tror du sanningen är att vi inte betyder något?
jag är min egen rädsla
jag är min egen fiende
jag är min egen mördare
jag är min egen död
jag är min egen mördare
jag är min egen död
jag har min egna sanning
jag har min egna lögn
jag har min egna verklighet
jag har mina egna bortförklaringar
jag har mina egna anledningar
jag har mina egna rädlsor
jag har mina egna ärr
jag har redan sett sanningen
jag har mina egna bortförklaringar
jag har mina egna anledningar
jag har mina egna rädlsor
jag har mina egna ärr
jag har redan sett sanningen
jag har redan sett lyckan
jag har redan sett kärleken
jag har redan sett världen
jag har redan sett världen
jag har redan sett smärta
jag har redan sett död
jag har redan sett snö
jag har redan sett regn
jag har redan sett solen
jag har redan sett löven
jag har redan sett gräset
jag har redan sett blommorna
jag har redan sett världens transformeras
jag har redan sett evolutionens gång
tror du man kan känna på sig när man inte har någor kvar?
DEvotchKA
vänd det ut och in och hur du vill
det kommer aldrig passa kommer aldrig fyllas
du kommer aldrig ut bara att passa in
andas ut andas in andas ut andas in
tills andningen inte längre räcker till
hoppa upp upp iväg fly fall crash n burn
det slutar här det slutar alltid här
finns inget annat slut det slutar här
det är inte värt att stå upp upp upp
du går bara ner ner ner upp upp
alltid ner vi vet att det slutar här
ingen ide att komma ut bara att passa in
slå dig ner här så pratar vi och andas
in ut in ut in ut in ut in ut in ut in ut
tills andningen inte räcker till
då lägger vi oss och sluter varandra i våra skinn
kryp in hos mig jag kryper in hos dig
det slutar här det slutar alltid här
vi alla veta att det alltid slutar precis här
vänd det ut och in och hur du vill
det kommer aldrig passa kommer aldrig fyllas
du kommer aldrig ut bara att passa in
andas ut andas in andas ut andas in
tills andningen inte längre räcker till
hoppa upp upp iväg fly fall crash n burn
det slutar här det slutar alltid här
finns inget annat slut det slutar här
det är inte värt att stå upp upp upp
du går bara ner ner ner upp upp
alltid ner vi vet att det slutar här
ingen ide att komma ut bara att passa in
slå dig ner här så pratar vi och andas
in ut in ut in ut in ut in ut in ut in ut
tills andningen inte räcker till
då lägger vi oss och sluter varandra i våra skinn
kryp in hos mig jag kryper in hos dig
det slutar här det slutar alltid här
vi alla veta att det alltid slutar precis här
himlen är oskyldigt svart
och du log och du sa
våren kommer nog en dag
det är bara att vänta några sekunder
fagra sekunder som är långa som år
och tack för att jag får krypa nära
så nära att min mun snuddar vid din hud
och tack för att du inte ser bort när jag ler
sådär småbarnsfjantigt som jag alltid gör
nu ska jag sova. poss
¤ 03 Oktober - ord från utrivna sidor
jag tänker aldrig på dig på det där sättet
men alltid flyter tankarna runt tankarna om dig
likt flugor runt ett lik surrar tankar utan att veta
om dom ska landa eller flyga iväg för det finns
inget kvar att hämta för att betydelsen är borta
och jag väntade och hoppades och bad och grät
och du kom aldrig och jag väntade förevigt
och sommaren och vintern och våren och hösten
tappade löven och regnet och snön och begravde
och sövde allt som var kvar av det jag var och
jag förmultnade och en ny jag växte ur graven
som du gav mig och jag försökte stå lika praktfullt
men ett ensamt frö kan aldrig växa högt som eken
och högtalarna skrek att du skulle bära mig men
dom ljög
~
hur många gånger har vi skrattat åt dom där klippenjag vill ha allt tillbaka, bara ett litet tag
jag lyssnar på den där låten om och om igen
och minns dig och mig och sommaren och vintern och våren och hösten
och asfalten som låg under oss för varje steg vi tog
och löven och regnet och snön som föll tungt på våra axlar
och hur jag älskade ihjäl dig för jag älskade på avstånd
och vad betyder orden jag aldrig berättade
~
jag drömde att jag träffade dig någonstans
i tomrummet vi skapade och allt var okej och
du skrattade och du höll min hand och jag önskade
var tog du vägen frågade jag men du svarade aldrig
och sen kom löven och tog med dig bort och jag
förlorade dig igen men du var aldrig min och jag
var aldrig din eller det var jag fast än du inte ville
och jag vaknade och där låg han som jag älskar förevigt
och tårar rann för jag ville inte tänka på dig men jag
hörde ekot av dina trummor i mitt huvud och jag sprängs
inifrån varje gång jag hör ekot av dina trummor till
låten jag älskade förevigt för att du var där och det
var ekot av dina trummor som slogs likt mitt hjärta
men jag älskar dig aldrig igen och jag älskar bara han
som ligger i sängen och säger att jag är hans älskling
och att jag är fin och att allt är okej och att allt blir bra
och att han är där förevigt och han viskar när jag sover
men jag vet inte vad han säger men jag vet att han
viskar och det är det finaste som finns och jag älskar
honom för det men visst finns du där och ekot av
dina trummor slår fortfarande och handen som
strök mitt hår är fast i skuggorna och tårarna jag grät
dom lever i de pölar jag gömt längst in under sängen
där lever du och alla våra minnen och växer till en
skog av mögel och du vet ju att jag alltid hatat mögel
