¤ 03 Oktober - ord från utrivna sidor
jag tänker aldrig på dig på det där sättet
men alltid flyter tankarna runt tankarna om dig
likt flugor runt ett lik surrar tankar utan att veta
om dom ska landa eller flyga iväg för det finns
inget kvar att hämta för att betydelsen är borta
och jag väntade och hoppades och bad och grät
och du kom aldrig och jag väntade förevigt
och sommaren och vintern och våren och hösten
tappade löven och regnet och snön och begravde
och sövde allt som var kvar av det jag var och
jag förmultnade och en ny jag växte ur graven
som du gav mig och jag försökte stå lika praktfullt
men ett ensamt frö kan aldrig växa högt som eken
och högtalarna skrek att du skulle bära mig men
dom ljög
~
hur många gånger har vi skrattat åt dom där klippenjag vill ha allt tillbaka, bara ett litet tag
jag lyssnar på den där låten om och om igen
och minns dig och mig och sommaren och vintern och våren och hösten
och asfalten som låg under oss för varje steg vi tog
och löven och regnet och snön som föll tungt på våra axlar
och hur jag älskade ihjäl dig för jag älskade på avstånd
och vad betyder orden jag aldrig berättade
~
jag drömde att jag träffade dig någonstans
i tomrummet vi skapade och allt var okej och
du skrattade och du höll min hand och jag önskade
var tog du vägen frågade jag men du svarade aldrig
och sen kom löven och tog med dig bort och jag
förlorade dig igen men du var aldrig min och jag
var aldrig din eller det var jag fast än du inte ville
och jag vaknade och där låg han som jag älskar förevigt
och tårar rann för jag ville inte tänka på dig men jag
hörde ekot av dina trummor i mitt huvud och jag sprängs
inifrån varje gång jag hör ekot av dina trummor till
låten jag älskade förevigt för att du var där och det
var ekot av dina trummor som slogs likt mitt hjärta
men jag älskar dig aldrig igen och jag älskar bara han
som ligger i sängen och säger att jag är hans älskling
och att jag är fin och att allt är okej och att allt blir bra
och att han är där förevigt och han viskar när jag sover
men jag vet inte vad han säger men jag vet att han
viskar och det är det finaste som finns och jag älskar
honom för det men visst finns du där och ekot av
dina trummor slår fortfarande och handen som
strök mitt hår är fast i skuggorna och tårarna jag grät
dom lever i de pölar jag gömt längst in under sängen
där lever du och alla våra minnen och växer till en
skog av mögel och du vet ju att jag alltid hatat mögel
Kommentarer
Trackback
