kanske nu eller aldrig igen

jag väntar här.
mina ord är tysta böner. jag väntar förevigt.
och vem kunde tänka sig att människan kunde manipulera utan att veta, så ömt och brutalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0