norasmysrum

I trummor och tysta viskningar
Jag vaknar igen, ser mig om och vänder på mig
Jag känner inte igen mig och reser mig upp

I find it kind of sad.

Ikväll ska jag dansa.

"Does it even matter?" she whispered through the thick air. "It doesn't, does it?". Her voice cracked, and the first tear slowly found it's path down her cheek. He looked at her, waited for her to say something promising. "Why should you even bother? Caring about people. I don't have anything left. Nothing good stays. And now, that I've gotten my brief moments of happiness, it's all over. It'll never come back you know.". She looked up, towards the snow that was slowly falling from the black fog in the sky. "I think that real love exists. It's just really hard to find." he said and looked down at his feet. Her face, still damped by the five tears that had run down her dusty white cheeks, burst out in a big smile, but a tragic, sarcastic and sad smile. "You're naive," she said. "Love is like ecstasy. It's just fun for a brief moment. It's an intoxicating thing. It's a fantasy."

"Hate is a lovely thing. It keeps you safe."

Gillart'

 

Har pluggat klart (för en gångs skull)
Time for left 4 dead! Men idag skare fan inte sluta i ragequit. 
Kollade på Shaun of the Dead med Erik idag, my love for zombies is endless <3

Jag orkar verkligen inte med någonting just nu. Vill äta macka och dricka te och vara med dig.

Jag äter lakrits och dricker cola, och kollar runt på wildfox coutures hemsida. Dom har superduperfina kläder.

jag väntar här.
mina ord är tysta böner. jag väntar förevigt.
och vem kunde tänka sig att människan kunde manipulera utan att veta, så ömt och brutalt.

du är som första kexet i ett tuc-paket
man försöker ta tag i dig
men du går sönder och smiter in i ditt skal

"And she cried and cried yet her tongue was tied, for he was cold no matter how she tried. She waited for a lifetime to hear him say the words that explained why his thoughts were grey. And a lifetime she waited for him to let her in, but both know love's a game that none of them can win."

Igår dog Liam lite.
Så jag blev jätterädd och skulle springa för att kolla till honom.
Så föll jag i trappan. Kan inte gå på ena benet. Det är svullet, blått och äckligt.
Min arm blev alldeles uppkuttad av ett trappsteg. 
Jag kan knappt gå. Aj.

Säg vem du är.

Jag är tydligen talet PI:s drömtjej. Eftertraktad av matte. Yey. 
Skoja. Tack vem du nu är, söte främling.

Laddar ner The Drums Live @ Melt! Festival atm. Dom är underbara live, och spelningen på Melt! var galet bra.
Här e lite videos och sånt därifrån. Älskar Jonathans danser, så söt kille. Sötast någonsin om ni frågar mig, hihi. Och hans röst, den är ju helt fantastisk. Lite roligt att den dock låter väldigt annorlunda live, till skillnad från vissa inspelade låtar. Men allt är ändå underbart för Drums är underbara. (Videorna är ju dessutom mina favoritlåtar med Drums)


I Felt Stupid är bättre live än inspelat, bara så ni vet.

tror du det är möjligt att vara rädd för sitt eget liv
tror du att man vet när tiden är ute

 

Och dom säger att jag är lik en blandning av Daisy Lowe & Lady Gaga. Den där sista biten är lite störande.

 

9gag lärde mig detta, och det är jag förevigt tacksam för.

 

 

 

Ska till skolan, första gången efter lovet. Krullade håret supermycket. Så det är megakrulligt. 
Vet att ni ser ett annat ord, snuskhumrar. Såhär ser jag ut idag. Kul bye.

En och en halv timme. Att hitta ett sätt att ödsla tid i Stockholm är förvånande svårt.
Jag som vill glömma och begrava i dina mörkaste rum, och du som lyssnar, nickar, ler. Låter mig komma nära, som alla sömnlösa nätter med ändlösa samtal om universum och Illuminati.
Ett tyst tack för att du kommit, en lång kram att begrava varje ångestbelastad känsla i, en kopp kaffe, ett skratt, en tystnad, ditt fina leende sen säger vi hejdå. När du går blir det en outhärdlig tystnad som följs av saknaden som förföljer mig varje sekund, minut, timme, dag. Tills ännu ett lyckorus bedövar smärtan igen, fyller upp hålet av dig. Och genom kameralinsen kan jag fly en fjuttig minut. Se en verklighet som jag gör till fantasi. Ett lyckorus som låter mig tro att inget är verkligt.

Bara en och en halvtimme och så brister mitt hjärta, och du tar emot och helar. En tyst cigarett i morgonljuset. En hemlängtan till den trygghet som var vi.

Ska ut snart för att möta de första dropparna solsken. 
Vaknade 06.15, för första gången på lite mer än tre veckor. Kan äntligen sova igen, vet inte varför dock. Drömde en fin dröm och allt. Lite konstig dock. Men jag fick iaf se hur jag skulle se ut om jag var en halvbrutal cool chick med läderjacka och rufsigt långt hår och tats. Riktigt snyggt tbh. 

Att berätta om det här året... ah. Blir mycket kort.

Januari: Dagen efter nyårsafton flyger jag in på akuten på Astrid Lindgrens, där det visar sig att jag har blodförgiftning. Ligger inne i ungefär två och en halv vecka för att sedan åka hem och spendera resten av min sjuka tid hemma.

Trött chey. 
Plattat mitt hår idag. Första gången på länge. Ser ut som en tjej från nån anime-serie. 
Ska till Albin efter middagen och dricka kaffe. My savior, har inget kaffe hemma.

Peace 'n Love bros.

 

Det känns som att mina gör det. 
Ajajajajaj.