mot gummiglas och metall

I trummor och tysta viskningar
Jag vaknar igen, ser mig om och vänder på mig
Jag känner inte igen mig och reser mig upp
Jag snurrar runt och saknar dig
Jag vill gå på en promenad
Jag sätter på en låt
Jag tänder mina ljus
Jag väntar igen och igen och igen
Och i tystnaden och ensamheten
Så hör jag dina viskningar igen
Det var nobelt av dig att våga
Du pratade och sa vad du ville
Och det är på natten jag hittar mig själv
I en dämpad ångest av sömnlöshet
Och i insomnian hittar jag dig
Och i ensamheten hittar jag vår lycka
Och jag har aldrig varit lyckligare
Och jag vänder mig igen
Och jag somnar igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0