gömställe

Att inse att men saknar något så distant, något som aldrig fanns där och aldrig var ditt
Och att le igenom smärtan, bara klistra på och följa med 
Och gömma varje känsla och gå vidare och vara stark
Fast än hjärtat ramlade och är kvar på samma plats 
Och att hamna i ett ödeland där kriget uppehört
Och förlora sig själv i det tomrummet
Och låtsas vara lycklig som det är
När hjärtat säger tvärt emot
Och att tappa sitt förstånd
I sin egen tomhet
Glömd igen
Gömd igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0