//

jag hoppas att du vet att jag inte vet varför
jag hoppas att du inte vet att jag inte vet
jag hoppas att jag inte gör dig illa igen
jag hoppas att du aldrig glömmer
jag hoppas att du vet att jag vet
jag hoppas att du känner det
jag hoppas att du också
att du kan känna det
kan du känna det
jag hoppas att
du aldrig har
ont igen
aldrig
igen


/mcculloch/

In starlit nights I saw you
So cruelly you kissed me
Your lips a magic world
Your sky all hung with jewels
The killing moon
Will come too soon

Fate
Up against your will
Through the thick and thin
He will wait until
You give yourself to him

//

twin peaks, kaka, kaffe, cigaretter, yrsel, illamående, ångest
(min dag)

//

agj nksöra tat gja tnei kldesäa gdi
öfr idn kluls
nme etd ögr agj

//

ta varje
sekund
minut
timme
dag
i taget

/kräm/

 

//

jag önskar 
att jag kunde
jag med med
blöta blickar och våta tassar
att jag också kunde
le leva leka lekas med
gim ranåh nogö anurb anid
jag önskar
att jag kunde
jag med med
lekande lätta händer
dra bort dina lockar
ur svarta hål ögon
som lyser som
svarta hål
gim ranåh rakcol anid
jag önskar
att jag kunde
jag med med
stilla hjärta 
lugna känslor
svävande lycka
älska dig
gid rakslä gaj
gim ranåh ted

//

även om inte är så får mina lungor turbulens
om vi inte är så får mina lungor turbulens

//

När jag skriver i bloggen, då menar jag vad jag säger.
Du.
Ja, du.
Du och jag.
You and me.
Vous et moi.
Du, du vill gå vidare.
Jag vill också gå vidare.
Varför håller vi kvar varandra?
Vi är så naiva, så som små barn.
Var min vän om du vill vara min vän.
Jag skulle vara lyckligare som din vän.
Och ja, klart jag vill att det ska finnas hopp.
Men varför få mig att hoppas, om hoppet redan dött?

//

Inga fler uppgifter i skolan nu, skönt.
Men jag är ändå inte riktigt lika glad.
Blir sjutton på lördag.
Ska man inte vara lycklig till sin födelsedag?
Jaja.






//

jag vad ska jag göra jag skakar jag jag kan inte kan inte andas du kan inte jag vill inte du får inte varför hur kan du varför

//

fåglar kvittrar ur min dator
varför är inte du här och ger mig glädje
gitarren klingar ur min dator till stämmor från norrländska berg
varför är inte du här och älskar mig
solen går ner i takt till fågelsången
varför vill du inte älska mig

/kom beslutet om slutet för dig och mig/








oblivion

Kanske är jag här, kanske inte. Jag är ju väldigt tyst. Och när ingen ser mig, hur kan någon veta att jag faktiskt existerar, just denna stund? Ingen vet hur jag egentligen ser ut. Min datorskärm vet. Mina väggar vet. Mina spöken vet. Min coca-cola vet. Ingen annan. Ibland funderar jag på att bli fysiker. Och bara tänka hela dagarna. Jag är bäst på att tänka. Men tanken slog mig, om jag bara sitter i ett rum och tänker, tänk om jag försvinner då? Upphör att existera? Och ingen skulle ju veta. Ingen skulle se mig. Se om jag tynade bort. Eller kanske imploderade. Eller exploderade. Eller bara stannade upp. Ingen skulle veta. Ingen skulle se. Så ingen skulle veta. Ingen av er kan veta om jag faktiskt existerar just nu. Ingen kan veta om jag är död just nu. Eller om jag lever. Eller om jag har upphört helt. Om jag har glömt mig själv, glömt gravitationslagarna och svävat iväg. Tänk så mycket vi människor glömmer. Det är lätt att glömma en nyckelknippa på nattbussen. Det är lika lätt att glömma sitt liv i panikångesten. En dag kommer även jag glömma mitt liv. Jag kanske gör det nu. Jag kanske redan glömt livet. Jag kanske redan svävar i mitt eget omfång. Ni kan inte veta. Bara min datorskärm, mina väggar, mina spöken och min coca-cola vet.

är ju helt såld

På allt som kretsar runt Martin Elisson.
Inte nog med att jag lyssnar sönder all musik han har vart med i, även om det bara är ett ord i en mening. 
Nä, nu följer jag hans blogg också.
Men vem kunde tro att en så underbar människa även skulle ha den mest intressanta blogg jag någonsin läst?
Den är hysteriskt rolig, upplysande och lite känslig i sina vrår.
Här hittar ni den.

Hoof Store

bloglovin
RSS 2.0